Nu startar vi.

Två veckor.

En död härjar. Ett gift i källan. Som en försiktig gäst dök den upp och efter försiktiga hänvisningar försvann den ut i natten. Efter många dagar och nätter av idogt vakande slappnade jag av. Det var då den slog till..

En fiende har belägrat våra fält! Vi har fått offra många tappra.


En död härjar. Döden är..här. Döden har ett namn: Pieris brassicae.




Det är andra som frodats värre än någonsin dock. Vi tackar för deras ansträngningar till att höja moralen.
Vi har Tomaten samt Sockerärten att tacka för att vi fortfarande kämpar:





Tills vidare ser vi mot horizonten medans två broccolis och en blomkål ligger i graven... Tills vidare...

Det verkar som mina förstulna inslag i både disciplin och näring har gett resultat. Smultronen börjar dyka fram, i storlekar som små jordgubbar.

Idag var den första Stora dagen av de kommande Stora dagarna.

Rädisan var mogen. Festen för Rädisan var redo att sättas igång:




Igår tog jag mig en rundtur bland folket och skådade deras framfart:



Bönorna viser en iver jag sällan sådat:

Min disciplin har lönat sig, ett resultat kan tydas i horisonten. Utan piska men med mycket omsorg har jag drivit dom till växt. En motivation att skapa mer, en känsla av att min canvas ännu inte är fylld ledde mig till att plantera mer.

Min starke potatis, kupad 2 gånger, växer ca 300% per dygn:



Min broccoli, den tappre:



Den godhjärtade persiljan, med tio dagars mellanrum:






Mina nya tillskott presenteras ödmjukt som:


Tomaten, den hetlevrade!:




Phaseolus vulgaris, Brytbönan, samt Pisum sativum, Sockerärten, båda unga i sina år men redan fyllda med iver att bidra till Grönsaksfaders utopi!:




Sist, men inte minst.. Smultronen, den del av flocken som ger sötma åt livet:

Som vissa skaffar en ny frisyr, skaffar jag, en herre över en mindre armé mer barn, barn som frivilligt växer upp för att antingen föda deras allsmäktige eller som soldater, beväpnade med mineraler, vitaminer och andra vapen.
Mitt senaste påbörjan är Persiljan:



och Rädisan:

Jag har nu sått en stomme. Varje fader behöver storebröder till sina barn. Eftersom blomkålen och broccolin är mer skör i sin uppväxt bestämde jag mig för att stötte dom med potatis. Det var egentligen min ursprungliga plan, att endast ha en stark baksida, en ejakulation av stärkelse! Men lockelsen att skaffa mer.. mer ... MER!

En av mina starkare avkommor har utmärkt sig extra mycket. Den bär namnet Broccolius Maximus och sprudlar av maximerat proteinintag. 6 dagar i gymmet per vecka verkar visa resultat...

Mitt första skott har fått sällskap.
När jag vaknade idag satte jag mig och letade nogrannt på ytan av jorden för att se om det tillkommit några skott, jag hittade ett till(broccoli) men där katterna hade deflorerat jorden som mest var det inget tecken på liv, det var som naturen hånade mig. Jag ville skrika att jag är på dess sida, jag är en krigare iklädd naturens rustning! Mitt hår är svajande gräs, mina armar trästockar, min kropp ett orubbligt berg och mitt hjärta smäktande magma. Jag bad att inte få avbryta denna själafärd in i grönskans paradis. Då... då ser jag, ännu ett skott, ett skott där katterna trampat omkring som mest. Jag tog det som ett tecken att jag fortfarande är i hennes tjänst. Det är min plikt.

Nu har jag alltså 3 skott på väg upp, kanske var dumt att så de extra fröna jag gjorde häromdagen. 2 blomkål och 1 broccoli finns just nu.

Första tecknet på liv! De senaste dagarna har jag känt mig skeptisk till om fröna verkligen aktiverats, men det är bara min otålighet som talar. Medans jag satte i 2 extra frön idag så såg jag ett tecken, ett tecken på att mina gröna fingrar har begåvats livets gåva. En kämpe kom till mig, som en slags brevbärare. Han bar med sig bekräftelsens budskap, en bekräftelse om att jag inte har misslyckats.



Jag säger, var välkommen du förstfödda barn av Grönsaksfader.

Jag har sett att katterna har glatt tyckt om odlingen på balkongen och varje dag jag vaknat sett stora kassavtryck runt om i lådan. Dagen då jag upptäckte ett djurs mindre organ(förmodligen en fågel) i lådan kände jag att det var nog. Min plikt som grönsaksfader fick mig att inskaffa ett nät för att skydda mina gröna barn.
Jag har funderat lite på hur allt ska vattnas egentligen.. Det blir lite torrt på dagen men på natten är det ju nära 0..så lite farligt att vattna kanske. Jag får se, ska läsa runt lite.

Tjoflöjt.. här startar min odlingsdagbok. Kommer uppdatera ca en gång i veckan beroende på vad som händer med grönsaker och annat gott. Så..
***
Äntligen har jag sått mina första grönsaker. Blomkål och broccoli. Köpte pallkragar på Plantagen och plant- och såjord. Som tur är har man ju en stor balkong med plats för soffa och bord(kommer senare). Det var en lång väntan från mars till april men nu är det tillräckligt varmt i jorden för att de ska kunna överleva, och blir det backslag i vädret får jag skaffa en fiberduk och lägga över. I botten av pallkragarna har jag lagt svarta plastpåsar utifall det börjar regna mycket, sen över det ligger Lecakulor som kan behålla eventuellt vatten samt filtrera lite:




Jag känner verkligen en connection med Moder Jord, undra om man ska kleta in väggarna i lägenheten med gödsel och lera så kanske man kan stänga av elen och bara förlita sig på lervärme....